Gårkvällen tillbringade vi på akuten med Jonas. Jonas kom in på rummet efter att vi suttit i väntrummet ungefär fem minuter, jag följde inte med in utan satt i fullsatt sal tillsammans med en massa andra. Efter ett tag kom en läkare och ropade upp mitt namn. Jag följde med och såg Jonas ligga i en sjukhussäng i korridoren med en kanyl i armen. Läkaren tog sängen och gick in med oss till ett rum. Han ställde lite frågor och gick ut ur rummet.. Efter ett tag kommer en sjuksköterska in och sätter EKG och kopplar till maskinen som skall mäta hans blodtryck.

Allting såg fint ut, alla värden och så, men han fick ligga med maskinerna kopplade under de två timmar vi var där. Efter mycket om och men, som kändes som många, många timmar fick han slutligen kortisontabletter som var upplösta i vatten och en annan tablett mot klåda och efter det skickade Jonas ut mig för att köpa kaffe. När jag kom tillbaka var alla prickar borta och Jonas såg väldigt mycket piggare ut.

Vi fick recept utskrivet och läkaren sade åt oss att vänta på sjuksystern som skulle komma in och dra bort kanylen, lossa på sladdarna till EKG:n och ta bort maskinen som mätte blodtrycket. Det tog över en halvtimma! Ganska surt..

Stort tack till vår underbara granne, Lotta, som ställde upp och skjutsa både till och från akuten igår kväll. Guldvärt!

Bjuder på en bild från i somras, min syster Fias kanin, Hoppetossa.
Jag längtar till sommaren..