Oj, vilken dag det varit idag, jag är helt slut!
Först på morgonen hade vi svenska, sedan matte
och efter det hade vi djurkunskap då vi skulle dissekera griskultingar.
Har gått och längtat efter detta sedan vi fick reda
på att vi skulle få göra det och idag blev det dags.
Vi gick igenom på tavlan om vad vi skulle plocka ur
kultingarna. Det jag minns just nu var; magsäcken, levern, matstrupen,
luftstrupen, tarmarna, njurarna, hjärtat och sedan var det nog någonting mer.
Jag och Magnus i min klass gjorde detta tillsammans och vi fick efter mycket
om och men ut allting. Det satt fast i senor och sådant överallt ungefär.
Efter att vi gjort det vi skulle så fick vi skära hur mycket vi ville i kultingen,
så Magnus skar bort frambenet på kultingen för att ta bort skinnet och sådant
för att komma in till benet, just för att se hur benet fungerar egentligen
och hur det håller ihop, han fick tillslut bort allting och
kunde då kolla hur det går till, faktiskt intressant!
Själv satt jag bara och lekte lite grand, skar bort ena örat,
lite hud och maginnehåll. Kul faktiskt!
Dock var inte vi de brutalaste i klassen.
Vissa skar bort hela huvudet på kultingen, tog bort tungan,
plockade ut ögonen, skar som ett hål i huvudet så att
man såg när hjärnan låg i skallen som på Hannibal, flådde kultingen, skar den i två
halvor mitt emellan revbenen. Ja, listan kan göras lång, jag vet inte riktigt
vad de höll på med. Rena psykstället såg deras bort ut att vara, haha.
När vi var klara med att skära och leka så fick vi tvätta av
skallpellerna och kasta ut kultingarna ute vid dynghögen.
Därefter fick vi äntligen ta av oss skyddsrocken, handskarna
och tvätta oss med ett bakteriedödande medel.
Vi slutade tidigt idag, jag tror klockan inte ens var 14:30
när vi slutade så jag och Lisa gick ut till Frövivägen och
väntade en kort stund på bussen och sedan bar det iväg till Örebro.
Lisa ville åka till Krämaren och träffa hennes kompis, Karin som skulle sluta
då och jag sade att jag kunde hänga med henne upp dit.
Så vi såg att Brickebackebussen stod där, gick dit och frågade om bussen
går upp ända till Krämaren, busschauffören svarade att visst gör den det,
men att det skulle ta 5-10 minuter innan den kom dit.
Så jag och Lisa hoppade på bussen och väntade.
Efter ett tag sade både jag och Lisa att vi tycker att vi kört
väldigt långt bort nu och ser att vi börjar närma oss Brickebacken.
Så efter ännu ett tag klev vi av, för vi insåg att den inte alls
kommer att köra till Krämaren, den går liksom åt fel håll.
Där kollade vi busstider och såg att det inte skulle komma
någon buss till Örebro förrens om en timma eller så.
Vi såg efter en stund att en buss kom och det stod Mellringe
på den, ”vart fan ligger Mellringe”, undrade både jag och Lisa.
Men eftersom vi redan var vilsna så kunde vi lika gärna hoppa
på den bussen också, den går i alla fall mot Örebrohållet.
Vi började ge upp hoppet när vi insåg att vi aldrig kommer
att komma till Örebro med denna buss när jag kollade åt
vänster sida och får se att det står ”krämaren” där,
på en stor byggnad. ”KRÄMAREN! Kom Lisa!” var mina
ord till henne just då, äntligen hade vi kommit till Örebro igen.
Efter en stund kunde vi då åka hem efter att ha köpt oss
någonting att stoppa i magen, äntligen skulle jag få komma
hem var de tankar som kom upp hela tiden.
Trots att vi slutade tidigare kom vi knappt hem något tidigare än vi brukar,
kanske tio/tjugo minuter tidigare. Hade vi inte hoppat på den bussen hade
jag kanske varit en och en halv timma tidigare hemma, men men.
Dagens upplevelse, eller något.
Pappa berättade att han släppt ut Ernst och Bebis på balkongen en jättesnabbis
och satte sig då vid datorn under tiden. Efter ett tag hörde han hur någon
av deras klor skrapade mot plåten som sitter runt balkongen och sprang då ut
för att ta ned dem från räcket.
Den enda som stod där var Bebis som stod och kollade neråt och pappa sprang
då fram till kanten och kollade ned och såg att Ernst hänger där – med en tass.
Fy fan vad hemskt! Tänk om han tappat taget eller om pappa inte hört det,
så att han inte orkat och därmed tappat taget?
Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för det, som verkligen inte såg till att
själv skruva upp det där djävla nätet på balkongen som skulle upp i somras.
Fan för mig, tänk om någonting hade hänt.
Enligt pappa hade Ernst blivit väldigt rädd när pappa lyft upp
honom därifrån och sprang genast till köket och stannade där väldigt, väldigt länge.
Nu går han runt överallt, kanske han passar sig från att hoppa upp på räcket nu?
Men, nätet skall upp till sommaren, så är det bara!