Den 12:e mars skulle min älskade farfar fylla 70 år. Känns så himla ledsamt att han inte fick uppfylla den dagen. Jag och pappa åkte till hans grav, som vi fick skotta fram med våra händer och fötter. Trodde vaktmästarna skottade vid gravarna på vintrarna, men tydligen inte. Kan jag ju förstå, blir en hel del att skotta, speciellt denna vinter..

Vi tände ljus och skänkte honom flera tankar, i alla fall jag. Jag tänker mycket på honom, varje dag. Nu när våren börjar komma och alla blommor kommer vakna till liv.. Han älskar blommor..

Jag träffade nyligen på min förra granne, Greta, som farfar var mycket hos på slutet. Hon berättade att han var pratglad, men mycket effektiv när han väl började arbeta. Att det var otroligt sorgligt att han dog så pass ung och att hon visste hur mycket han tyckte om blommor..

Kändes skönt att höra hur hon upplevde farfar. Många av oss upplevde honom som jobbig den sista tiden, men det hade nog med hans hjärntumör att göra, han var helt enkelt inte sitt gamla, glada jag och vi förstod inte varför han var så grinig och jobbig jämt för. Nu vet vi..

Förra veckan stod dem och sålde bröd på torget. Eftersom jag jobbade, skickade jag dit Jonas för att handla bröd för runt en hundring. Han kom hem med 12 stycken limpor för 110:-.. Ett väldigt bra pris och supergoda bröd också! Så imorgon när det blir Willy:shandling behövs det för första gången inte handlas något bröd.

Imorgon skall jag åka in till Örebro, där jag skall möta upp pappa. Vi skall handla på Willy:s och åka och hälsa på farfar, vid hans gravplats. Han skulle fylla 70 år imorgon! Går inte en dag utan att jag tänker på min älskade lilla farfar..

Efter det möter jag upp min syster och då bär det av till Göteborg och sedan till Örebro igen. Skall spendera helgen hos Fia och Håkan. Skall åka och hämta hem en häst som jag, Fia och Amanda var och tittade på för snart två veckor sedan. Otroligt fin häst som jag hoppas kan få Fia på fötter med hennes ridning igen.

Nu skall jag krypa ned i sängen bredvid karlsloken.. God natt med er!

Jag ber min familj så hemskt mycket om ursäkt för mitt inlägg igår, det var inte meningen att ni skulle bli ledsna eller oroliga för mig. Fia ringde mig idag och hon berättade att dem trott att jag tappat min livgnista. Aldrig! Jag skulle aldrig vilja försvinna för alltid från denna jord, men ibland har man tuffa tider och man vill bara lägga sig ned för att sova tills tiderna blir bättre. Klart jag också kan må dåligt, jag är inte mer än mänsklig.

Jag är ingen person som pratar mycket om mina känslor, inte ens med karlen jag lever med, trots att det blivit lite bättre på den fronten efter fem år tillsammans. Jag vill inte låta andra grubbla och må dåligt över hur jag har det, så därför pratar jag helt enkelt inte, men jag finns alltid för dem som kommer och vill prata med mig om sina egna bekymmer. Det är sådan jag är och jag tror jag alltid varit sådan också. Jag vill inte vara till något besvär..

Mamma, Janne, Emelie, Emil, Fia.. Ni har absolut inte gjort någonting och jag är definitivt inte ledsen, arg eller besviken på er. En stor del av inlägget jag skrev igår handlar (som jag trodde skulle vara självklart) om ingen mindre än min far. Jag är besviken och djävligt ledsen över hur han behandlar sina barn, sitt eget kött och blod och jag är ledsen över att vi aldrig umgås. Det gör mig ledsen att han väljer sin nya familj, framför att ens kunna svara i telefonen när man ringer. Det gör ont i hjärtat varje gång jag försöker ringa och inte får något svar. Det värmde så gott att jag nog fick den varmaste kram av honom sist vi sågs, när vi hade handlat på Willy:s tillsammans. Innan dess vet jag inte när jag fick en varm kram av honom sist, om jag ens någonsin fått det? En varm kram betyder så mycket, även från min pappa, även fast han behandlar mig och tre av mina syskon som luft, mestadels!

Jag tror jag var ganska känslig just igår, eftersom det visade sig till senare att jag hade feber och det gör ju inte det hela bättre. Idag har jag nog ingen feber, men är förkyld och känner mig allmänt hängig.

Jag tog ett stort beslut för mig igår, jag raderade min farfars gamla nummer från min telefon igår. Det var jobbigt att trycka på ”Ja”, men samtidigt kände jag att jag behövde ta det steget, kanske för att kunna gå vidare, hur tungt det än känns. Jag behövde inte ha farfars nummer mer, för jag kommer aldrig att ringa det numret igen, aldrig..

Så förlåt om jag oroade er, jag älskar er!

Idag är det ett år sedan farfars urnnedsättning och jag saknar honom mer och mer för var dag som går. Jag skäms över att jag inte är där så ofta, det får verkligen bli en ändring på. Jag vill åka dit och lägga fina blommor och jag vill åka dit och bara hälsa på, men jag drar mig varenda gång det faller in i mina tankar.

Jag vill nog inte riktigt inse att han faktiskt är borta, att jag aldrig någonsin kommer få se honom igen..

Idag är det ett år sedan jag satt i kyrkbänken i Längbro, för att ta ett sista farväl av min farfar. Ett år sedan jag gick fram och lade en ros på hans kista och tänkte för mig själv, att jag älskar honom.. Ett år sedan, som jag verkligen insåg att jag längre inte hade någon farfar..

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Varje gång jag ser en blomma, är det farfar för mig. Farfar älskade blommor, höll alltid på ute i trädgården.. Rensade ogräs och såg till att hans blommor var okej. Varje gång jag ser ett korsord – farfar. Varje gång man tänker på sin barndom är alltid farfar med i bilden på något vänster, för han har alltid funnits där. Men inte nu längre och det är tungt..

När vi satt på buss 7, som tog oss till Längbro kyrka började jag få ont i magen. Jag tycker aldrig det är kul att bli påmind av farfar och alla hans saker, men det är alltid en lättnad att få det gjort. Jag har skämts för att jag inte varit hos farfar på bra länge nu, senast var i vinter någon gång. Snart, den 18:e Juli, är det ett år sedan han gick bort, jag tyckte det var dags att hälsa på, ge blommor och ge honom flera tankar..

Vi tog lite kort, jag och Jonas. Vi tog på mig tillsammans med hans sten, jag har velat ha det ett tag nu. Tog även massor med kort på hans plats. Fick fråga Jonas flera gånger om min mascara runnit, det är tungt..

När vi ändå hälsade på farfar gick vi förbi minneslunden för att skänka tankar till min gammelfarfar, Orvar och min gammalfarmor, Svea, som fått sin aska spridd där.

Åh, vad jag är glad just nu! Jag har precis bokat två biobiljetter till filmen Baksmällan. Har hört väldigt gott om den filmen så det kommer bli superkul. Tyvärr blev det inte salong 1, utan salong 4 då vi är lite väl sena med att se ”nyhetens behag”..

Men det gör ingenting. Vi fick sitta uppe i sofforna, längst ut på kanten i alla fall. Där det alltid är som bäst att sitta, tycker jag.

Jag och Jonas skall också käka på restaurang imorgon, vad det blir vet vi inte då allting verkar ha stängt på grund av semestertider. Suck och stön! Vi får väl helt enkelt se vart vi hamnar. Tips på restauranger i Örebro?

Innan både restaurangen och bion skall vi åka och hälsa på farfar och lägga någon vacker bukett på hans gravsten. Vill lägga något vackert, något somrigt, med blommor som man vet att farfar skulle tycka om och uppskatta om han fick.

Tiden bara rusar iväg, känner jag. Jag tyckte det nyss var maj och min lillebror fyllde arton år, men idag är det den första Juli och det är döhett ute redan. På fredag firar jag och Jonas fem år tillsammans, snacka om att tiden går fort. Fem år liksom..

Dessutom, den 18:e Juli är det ett år sedan min älskade farfar gick bort och det börjar kännas i min mage kan jag lova. Usch, det är inte roligt alls. På fredag, eller om det blir lördag åker jag och Jonas och skall lägga en fin bukett blommor på hans gravplats. Vill hitta några riktigt fina, farfar älskade blommor..

Idag skulle min farfar blivit 69 år och fy fan vad jag saknar honom. Det känns verkligen konstigt att inte kunna ge honom den där blomman han alltid fick på sin födelsedag, att inte kunna hälsa på honom och ge honom en kram. Jag kan dessvärre inte åka till hans grav denna dag, eftersom vi skall på visning på lägenheten. Jag får ta det någon annan dag och lägga en fin krans på hans plats. Grattis på födelsedagen, farfar..

I torsdags besökte jag, Robin och Fia våran farfars plats. Hade inte förväntat mig att dem inte skulle skotta bort all snö från stenarna och heller inte att de inte skulle plocka bort gamla blomkransar och dyligt, vad dem sade till oss var det deras uppgift..

Robin försökte få bort så mycket det gick av all is och snö, men kändes ganska meningslöst, isen låg som ett tjockt täcke över stenen. Vi får vänta till våren och sommaren på fina bilder på hans plats.. Älskade farfar!